strawberrysthlm

jag vet inte hur du någonsin ska kunna förstå
men det är som att min kropp blir lättare i händerna på någon annan
den där känslan av ensamhet som annars håller mig skakandes av gråt på nätterna blir inte lika märkbar
det är som att varenda bit av mig skriker efter att få tillhöra någon annan för bara en kväll
jag vet inte hur du någonsin ska kunna förstå mig när du aldrig vaknat upp dagen efter med ett dunkande huvud och en ångest som får dig att vilja spy
du använder ord som perfekt i en mening med mitt namn i
hör du inte skriken i mina andetag?
ser du inte smutsen på min kropp?
jag vill vara den jag är i dina ögon, är så trött på att inte se det du ser
jag vet inte hur du någonsin ska kunna förstå när du inte vet hur det känns att aldrig kunna ta in att en människa älskar dig
att ständigt gå runt och känna sig helt jävla meningslös
jag vet inte hur du någonsin kommer förstå någonting av det som får mig att skriva det här
så håll bara om mig sådär som bara dina armar kan göra
dela mina andetag så att jag aldrig behöver ta ett själv
lyft min kropp alla gånger jag inte orkar göra det själv
och lova mig att du alltid håller min hand när hjärtat egentligen vill stanna
lova mig att du alltid håller i mig
bara lite för hårt