strawberrysthlm

det första av oss jag minns är att jag ligger i hans säng
jag har som så många gånger förr hoppat av nattbussen vid centralen och sprungit på hans istället
gått den kalla vägen hem till hans hus
varit under det där täcket som känns så tryggt men blir tungt så fort han somnat
och så ringer du mig på morgonen
trots att vi inte känner varandra väl säger du de finaste ord jag någonsin hört
att jag inte borde vara där och borde vara med någon bättre
och därför kommer ingen någonsin att kunna mäta sig mot dig
för du fick mig att resa mig från den där sängen
och sedan dess har jag aldrig kommit tillbaka dit
sedan dess har det bara funnits du

jag hör musiken tystna
jag märker hur stället börjar tömmas på folk
jag ser dig stå sär mitt på dansgolvet
och lykke li sjunger
tell me when you hear my silence,
there's a possibility I wouldn't know

snart åker jag tusentals mil från detta land
då kommer vi inte längre kunna ses någonstans och i onyktert tillstånd och prata om allt och ingenting
jag kommer vara så långt bort från dig att det knappt kommer att kännas som att jag finns
fast det kanske redan känns så för dig?
snart kommer jag inte bara lämna Stockholm utan även hoppet på att du står utanför min dörr en kväll
snart kan du åka förbi min station och veta att det inte spelar någon roll hur mycket du knackar
snar är jag är inte längre kvar

det som gör mest ont är att det fortfarande gör ont
långt efter att det borde ha slutat kännas
det gör ont med varje hjärtslag
och kommer inte att sluta kännas förrän hjärtat slutat slå

jag sitter återigen på tåget hem och lyssnar på den där låten du spelade för mig när jag satt i din säng och var lycklig
och jag undrar om jag någonsin kommer att sluta söka efter den känslan
undrar om jag kommer att sluta titta efter dig överallt jag går
undrar om jag kommer sluta se dig i syne gå där längst vägen vid bensinmacken
jag har börjat hata allt som har med dig att göra
berättar för mina vänner att jag inte ser vad jag såg
berättar att den där nya är någon som inte krävde det jag ville ha
men jag kan inte sluta lyssna på den där jävla låten
kan inte sluta hoppas
kan inte sluta sakna

när ingen annan kollar så kan vi titta varandra rakt in i ögonen
och så fort våra blickar möts fylls vi av allt den andra vet,
allt vi aldrig hann berätta
men sen reser du dig upp och vill leta efter henne
och jag sätter dig ner för att säga förlåt
inte för att jag verkligen vill men för att bara få dig att stanna
för att få dig att förstå
men så fort du satt dig ner igen och som så många gånger förr rymmer från samtalen mellan oss
så minns jag varför du och jag aldrig blev ett vi
varför jag slutade kämpa
och varför jag inte orkade vara ensam i oss
du sprang ifrån allt som kändes
och jag försöker nu komma ifatt dig
för att få reda på varför du och jag aldrig blev

det bara exploderar när vi rör vid varandra
och jag pratade så nära din mun för att blunda och försöka minnas hur det kändes att vidröra dina läppar
och jag lutade mitt knä mot ditt ben för att få den där känslan igen
och jag bara kände att ingenting finns eller fanns där från din sida
och jag exploderar innombords

när vi blundar ser vi inte samma mörker
vill hålla om dig så hårt att du inte kan andas
vill fälla tårar som fortsätter rinna på din rygg
vill känna din hud mot min kropp när jag krampar
men det känns inte som att du ligger bredvid mig längre
när vi är tysta är det som att vi båda vet

jag vet inte varför jag känner såhär
vad är det för fel på mig
jag har världens underbaraste som har lovat att älska mig till slutet
men jag kan inte sluta titta på dig varje gång vi träffas
kan inte sluta känna det som att jag faller handlöst varje gång du möter min blick
kan inte sluta hoppas på att du känner det jag känner
du sa aldrig någonting som avslutade oss
jag krävde heller aldrig någonting