Life´s an endless row of days, but the heart longs to get away
Vi är i ett rum i en liten stad du inte ens visste fanns. Bortom innerstadens klarröda bussar och rökiga luft. Bortom de öppna landsskapens gröna ängar. Vi är i mitt rum. Mitt lilla tonårsrum i förrorten. Så många gånger har jag suttit i detta rum, på just denna 90-säng och tittat på den ljusrosa peppersfågeln som hänger i fönstret. Den snurrar sådär lagom i takt med vinden. I en takt som jag kan utantill. Den är det viktigaste jag har i detta rum. Det enda som ger hopp om att jag har potential till att flyga härifrån varje dag om jag så vill. Att varje dag är en ny chans till att vara fri och lycklig.
Kommentarer
Trackback