strawberrysthlm

I en trasig solstol satt vi och tittade upp mot en stjärnklar himmel. På radion spelades en Håkan-låt om stjärnor som blir till stenar. Hela mitt liv har jag levt enligt den där textraden, hållt tillbaka på känslorna för att allt ändå tar slut någon gång, allt mister sitt sken. Men där och då insåg jag att just ikväll lyser den där stjärnan vi båda tittar på starkare än någonting annat på himlen. Just ikväll finns det inget vackrare. Och när den väl slocknar och blir till stjärndamm kommer minnena av dessa nätter finnas kvar. Man kan inte leva i rädsla för dagen kärlek slocknar. Allt handlar om att få lysa starkt, om bara för en minut så att man inte mister ljuset innan världen fått se det.