strawberrysthlm

Varför viskar ni inte er hemlighet i mitt öra också? Varför ska ni alltid tala ett annat språk än mig? Varför får jag känslan av att ni kommit överrens om en sanning, som jag aldrig uppfattat? För det känns som att allt är så logiskt för er alla andra Alla ni som inte är mig Ni kan se saker genom ögon som inte flackar med blicken Ni hör rösterna som talar om logik och litar på att det är verkligheten Var det bara jag som blev kvar? Om inte, varför känns det så jävla ensamt för?