strawberrysthlm

Även fast det känns som att ingen förstår vad jag känner just nu vet jag att nästan alla tjejer som läser min blogg kommer känna igen sig i någonting av det jag skriver om. I besvikelsen, i det eviga hoppet, i sökandet efter bekräftelse, i rädslan av att vara ensam, rädslan av att vara bunden. I att falla för helt fel kille. Vi lägger ner våra själar på killar som utnyttjar oss, fäller våra tårar för någon som inte bryr sig. Men vi tappar aldrig hoppet. Aldrig någonsin slutar vi hoppas. Vi ger våra hjärtan rakt ut. Vi älskar tills det gör ont. Sedan älskar vi lite mer. Vi ger allt. I hopp om att få lite tillbaka. Vi lever för kärleken. För vi vet inget annat.