Jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit. Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv
Pappa. Du undrar varför jag lämnade dig. Det gjorde jag inte. Du lämnade mig långt innan. Jag kommer ihåg dagen då du gjorde det som om det var igår. Jag frågade dig om jag fick stanna en natt extra. Du gav mig tusen ursäkter. Jag förstod ingen av dom. För du ljög. Du är så dålig på att ljuga. Jag insåg att du bara inte ville ha mig där. Så jag gick. Och du sprang efter. Jag hade råkat sätta på mig fel skor. Glömt jackan. Men inget av det brydde jag mig om. Du tog tag i mig. Jag frågade dig igen:
- Varför får jag inte stanna?
Du tittade mig i ögonen. Och sa:
- För att jag inte vill ha det så. Jag vill inte ha det så längre.
Vad gjorde jag för fel? Snälla pappa. Svara mig. Vad gjorde jag någonsin för fel? Varför ville du inte ha mig längre? Trots dina förlåt kommer jag aldrig glömma. Jag har alltid vetat att du aldrig riktigt älskat mig. Jag skyller inte på dig för det. Jag förstår helt, tro mig. Jag hatar också mig själv.
