strawberrysthlm

Jag drömde en så konstig dröm i natt. Jag var i en öken, på en torkad mark. Ett galler var uppställt mitt bland den öde, uttorkade oändligheten. Jag var helt ensam men jag fortsatte bara att gå, jag styrde inte min takt. Någonting i min kropp sa bara åt mig att fortsätta. Jag kom fram till gallret. Allt gick som i slow motion. Innanför inhängnaden låg en kropp. Jag skyndade mig fram. Jag vet inte varför jag tog upp den till synes sovande unga flickan men jag la henne i min famn. De smala armarna var solbrända, håret var blekt och läpparna torra. Jag tryckte henne mot mig och kände hennes bröst mot mitt. Det stod still där inne. Hjärtat som skulle bulta hade slutat slå. Trots den olidliga hettan var hon iskall. Jag försökte lägga hennes armar om mig men de livlösa lemmarna hängde bara åt sidorna. Inte förrän nu tittade jag henne i ansiktet. Det var jag.