strawberrysthlm

Jag kommer alltid minnas den där kvällen. Leran hade krupit innanför mina tygskor och regnet hade hittat fram till min bara hud under jackan. Huvudet snurrade och benen var trötta. Luften var så sval att man knappt kunde tro att det var sommar. Ändå har jag aldrig. Aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Aldrig har känslan av ensamhet varit så långt bort. I ditt knä. På den regnigaste och lerigaste festivalen någonsin. Fick du mig att tro. Även fast vi lämnade kvar någonting på den där platsen som aldrig kommer tillbaka fick jag några timmar som är det bästa minnet jag har. Du fick mig att tro på kärleken. Trots att du sårat mig mer än någon annan, kan jag bara tacka dig.