strawberrysthlm

när du famlar i mörkret utan en hand som visar vägen
när ljuset vid tunnelns slut är som svagast
lägg dig ner på marken och låt tårarna flyta ihop med tiden som passerar
vila där så länge du behöver
och res dig sedan upp med egen kraft
insikten om att mökret bara var tillfälligt kommer ge dig viljan
styrkan du vunnit genom att ställa dig upp kommer få dig att orka fortsätta
inget blir som förr
minnet av mörkret kommer finnas kvar i dig
men vetskapen om att du inte är den som ger upp kommer sitta i
och nästa gång du vandrar, hållet du modet i handen lite hårdare än sist