strawberrysthlm

hur hårt jag än blundar
kan jag inte sluta se
hur högt de än skriker
kan jag ändå höra din röst
hur många steg jag än tar
trampar jag ändå på samma ställe

oförståeligt lämnade du mig
väntandes på ett förlåt som aldrig kom
med ett hopp som aldrig dog
med en dröm om ett vi som förblev ett du och ett jag
med tusen minnen som skulle fortsätta vara minnen till slutet av både du och jag

någon gång ska vi växa upp
vi ska vakna en dag och inse att det inte lägre gör ont,
att vi lärt oss att leva med smärtan
i våra radhus ska vi sitta med 2 barn, hund och volvo
och skratta åt alla misstag, alla dumma val
någon dag ska vi ses på tunnelbanan, på väg hem till våra familjer
se på varandra på ett sätt bara vi förstår
och inse att vi aldrig växte upp
vi lyckades aldrig komma ifrån den där platsen bara vi vet om

alla bara passerar utan mål
alla bara andas utan vilja
alla bara lever utan mening
alla bara låtsas utan att känna
alla bara nöjer sig utan att älska
alla bara finns utan att riktigt finnas

jag tryckte inte på stop
du gick inte på
en regnig busshållsplats blev allt mindre vart efter bussen åkte vidare
helt oberört åkte den till nästa station
tom satt jag längst bak i bussen
blundade hårt men ändå hittade tårarna ut

släpp det bara. du har ju andra killar. varför kan du inte bara släppa honom?

vi stod i ett kök
vi tittade varandra i ögonen
avgav ett tyst löfte
sen gick vi ut till de andra
mötte en soluppgång som jag aldrig sett den
strålarna genom fönstret sken oss i ansiktet
de kastade en förtrollning
och varje gång jag sett dig efter det har du haft det där skenet i ögonen

är att du kommer nära mig
även om det är för sent att älska dig
vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn

vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat till kärlek igen, den tar slut från kyss till kyss
vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut

de säger att bara dårar rusar in
utan att veta om det hade jag ökat min takt och börjat rusa
och inte förrän jag nått en avgrund
insåg jag att jag var andfådd
att benen skakade av mjölksyra
att jag blivit den där dåren

jag hade en dröm i natt
det var en kall och mörk höstkväll
jag skulle åka hem från en fest
med vingliga ben satte jag mig på tåget
och inte förrän kylan slog mig på perrongen
och jag var helt ensam i en sovande stad
insåg jag att jag hade åkt fel
jag hade åkt hem till dig
men du kom aldrig och mötte upp mig
så jag satte mig och väntade
på någon jag visste aldrig skulle komma

att försöka fylla tomheten
att försöka bli av med saknaden
är något vi aldrig kommer klara

running round leaving scars
collecting your jar of hearts
and tearing love apart
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so don't come back for me
don't come back at all

ge mig bara en minut
ge mig bara ett andetag
jag kräver inga ord,
allt är redan sagt
jag kräver inga kyssar
vi delade den sista för länge sedan
ge mig bara din tystnad
din närhet och din värme
och jag lovar att jag aldrig
aldrig mer ska be dig om någonting

i en värld av lycka
i en värld av kärlek
lova mig att du tar min hand
lova att du aldrig sviker igen
lova att alltid hålla i mig,
bara lite för hårt

röster blir till ljud som drunknar i mina tankar. inget överröstar ljudet av ett hjärta som brister. dina ord, dina löften, dina svek, ekar i mitt huvud varje minut. snälla säg de där orden som får mig att sväva för tyngdkraften har dragit ner mig till botten sedan dagen du försvann.