Kom nu jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs
oförståeligt lämnade du mig
väntandes på ett förlåt som aldrig kom
med ett hopp som aldrig dog
med en dröm om ett vi som förblev ett du och ett jag
med tusen minnen som skulle fortsätta vara minnen till slutet av både du och jag
Kommentarer
Trackback
