natt efter natt
jag minns den här timmen
när tågen står stilla och krogarna börjar tömmas på människor
jag minns den här dimman
fuktigheten i luften
hur den här timmen känns på huden
hur röken från cigaretten blir ett moln i atmosfären
jag minns hur vi satt på din balkong vid denna tid
2 år sedan och ändå är det som att dessa 60 minuter är det enda av oss som fortfarande existerar
där satt vi med täcket runt om oss, det täcke vi nyss legat under i sängen
pratade tills cigaretterna slockande vid hälften när inandningarna blev färre och orden mellan oss fler
jag vill minnas det som sas men det som finns kvar är endast minnet av det vi aldrig sa
och hur naiva vi var klockan 4 på natten,
när sommarkvällen snuddade till dag och du och jag förblev ett snuddande av verklighet
