strawberrysthlm

Det är som ett oskrivet löfte. Du hör bara av dig när du vill ha någonting av mig. Och jag ska svara, på direkten till och med. Du vet att jag egentligen inte vill, inte borde. Men du vet också att jag alltid kommer att göra det. För jag kan inte hålla mig. Hålla mig borta från dig. Jag har inte styrkan till att inte svara.

The tears come streaming down your face
When you loose something you can´t recplace
When you love someone but it goes to waste. Could it be worse?

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

Spel är till för att förlora på. Hade man kunnat fortsätta i evigheter hade ingen spelat. För när man förlorar vill man fortsätta för att få tillbaka den där känslan av att ligga på topp, att vara på väg att slå rekordet. Men när man inser att det är kört, när blocken i tetris klättrar mot taket fortare och fortare och hjärnan hinner inte med, då lägger vi ner våra sista krafter för att sluta på topp ändå. Tryck på play igen. Lägg ner hela dig själv i det du gör. Och framför allt. Ge aldrig upp. Även fast du tror att allt är över. Ge aldrig någonsin upp.

Du är det finaste jag har. Du är det bästa som någonsin kommer finnas på den här jorden. Världen förtjänar inte dig. Du är den ända som förstår, som hör och som verkligen ser mig för den jag är. Utan allt smink, utan en hård fasad. Du ser mig. Tack. För alla gånger du torkat mina tårar. För alla gånger du fått mig att skratta. För alla gånger du bara genom att kolla på mig fått mig att känna mig mindre ensam. Som att någon förstår. Utan ett ord vet du precis vad jag känner. Jag förstår inte hur du orkar lyssna på mig. Du tar alla bekymmer från mina axlar och får allt att bli så enkelt. Alla gånger jag inte orkar gör du det åt mig. Hjälper mig upp, torkar mina tårar och sätter ett leende på mina läppar. Utan dig är jag ingenting. Utan dig skulle jag gå under. Du ger mig vingarna till att flyga. Utan dig skulle jag falla på marken.
Jag älskar dig storasyster. Glöm aldrig det.

Vi leker med våra känslor, skrattar bort allvaret. Det som är viktigare än något annat göms bakom tafatta försök att förstå. Istället för att fråga undrar vi. Varför? För det som verkligen är vackert går inte att beskriva. Gör inga försök, spara på krafterna. Bygg upp fasaden, riv aldrig dina murar. Ingen hör dig ändå. Kalla det ensamhet om du vill men låt den aldrig skrämma dig. Förakta den inte. Omfamna den med alla dina känslor och låt den gömma allt som är underbart och allt som är hemskt.

Du är precis lika beroende som jag. Skillnaden är att jag snedtändit. Det finns bara en lösning, ett botemedel. Mer kärlek. Fortsätt älska tills det gör ont. Tills du skakar av gråt. Sen älskar du lite till.

Jag vet inte varför jag gör så här. Varför jag jagar det jag inte kan få och när jag väl kan få det vill jag inte ha det. Jag vet inte varför jag gillar att göra mig själv illa. För det gör jag. Jag tillåter inte mig själv att bli lycklig, låter ingen komma nära. Aldrig för nära. Jag vet inte vad jag känner. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet bara att jag inte kan sluta tänka på dig. "Jag ligger i sängen och tänker: tänk på mig"