strawberrysthlm

det värsta av allt pappa,
det är att du inte ens vet
du har ingen aning
om du ändå bara förstod
om jag ändå kunde förklara
och jag trodde aldrig att något kunde kännas så mycket
att något kunde göra så ont utan att man vet varför
det är sveket som gör mest ont
men du ser inte,
du har aldrig hört mig,
du vet inte hur många nätter jag spenderat på att gå igenom allt som hänt
tänkt ut vad jag gjorde för fel
vad jag gjorde för att förtjäna ditt svek
vad jag gjode för att ständigt känna mig som en besvikelse
vad jag gjorde som fick dig att lämna mig
lämna oss

min kära syster
jag har aldrig varit så rädd som igår när jag hittade dig på badrumsgolvet med kniven bredid dig
jag tror inte att du ville skada dig,
jag tror inte att din tanke var att ta livet av dig
men att du ens tänkte på det gör ondast
att du valde att låsa in dig där ensam
att du inte svara när jag knackade på dörren
min kära syster
förstår du inte att du skulle skada mig mer än dig själv
vet du inte om att du lärde mig att skratta men att dina tankar om dig själv kan få mig att förlora mitt leende
du är allt som är bra i mig,
du är anledningen till att jag finns
jag tror att du gillade att bara titta på den
jag tror att du tyckte att det kändes skönt att veta om att det finns en utväg
min kära syster
jag hoppas att jag kan döda de där tankarna du får ibland
för jag skulle inte klara av att döda dem i mitt huvud om du inte fanns längre

och alltid antog jag att jag var din första kärlek precis som du var min
och alltid tänkte jag att om jag ville det tillräckligt mycket skulle det bli sanning
och alltid var jag lika naiv

jag ligger där i sängen
bredvid din varma kropp
jag kramar om den så hårt jag kan,
pussar dig på ryggen så att du ska veta att jag är där
viskar i ditt öra i hopp om att få vara en del i din dröm
men jag väntar bara på slutet
för jag vet att det kommer
letar efter fel, en anledning till att du vill sluta
och väntan är värst, när man vet att ingenting varar för evig
lova mig bara att du tills dess håller om mig som jag håller om dig nu
bara lite för hårt

i många år levde jag med tron att kärlek var precis som sagorna och filmerna
så när jag blev kär och sedan besviken, som huvudkaraktärena alltid blir,
väntade jag på den där stora romantiska gesten
det där långa talet om hans känslor
den där kyssen genom tårarna som lovade att allting skulle bli bra
men det hände aldrig
kvar var bara besvikelsen
kanske är jag en prinsessa på en annan planet