strawberrysthlm

Musik strömmar ut ur hörlurarna. Texter som jag egentligen inte förstår men ändå framkallar så mycket känslor. Som om dom föddes ur den smärta och den besvikelse jag känner. Det hjälper. De är mina bästa vänner. Jag och de abstrakta texterna om sommar, kärlek och svek. Ett klickande ljud avbryter musiken. En ruta börjar blinka och lysa. Ett nytt meddelande. Min lycka för stunden är gjord. För att sedan återgå till att lyssna på musiken, återigen vänta och tänka. Vänta på att du ska skriva, tänka på vad du ska skriva. Magiskt men tragiskt.