Åh gud det gör så ont att nått så nära kan va så långt bort..
Att vänta på dig har blivit min vardag. Att sakna dig har blivit någonting jag måste leva med. Det kanske gör mindre ont om jag bara accepterar att du inte kommer knacka på min dörr en regnig natt och säga att du älskar mig, som i mina drömmar. Kanske gör jag bäst i att bara glömma. Säga fuck it och gå vidare. Men hur fan gör man det?
Kommentarer
Trackback
