strawberrysthlm

Du kan lyssna på allt folk säger om kärlek. Om hur molnen känns under fötterna när du älskar någon som älskar dig tillbaka. Om känslan av att tappa andan för att du inser att det är över. Men ändå är man aldrig förberedd. För det är precis sådär som man ser i filmerna när allt bara försvinner när du kysser honom, men inga ord eller bilder visade hur det verkligen känns. För när du väl står där på balkongen och låter hans armar hålla om dig, vilar ditt huvud mot hans bröst, känner hans hjärtslag, känner hans lukt, hans värme, försvinner allt helt plötsligt. Och jag lovar dig. Du blir aldrig densamma igen. Du överlever det inte. Du kommer aldrig över det. För en del av dig kommer alltid stå kvar på den där balkongen och önska att det kunde vara såhär förevigt. En del av dig kommer alltid älska. Det är det som är det vackra med den första kärleken. Att den man en gång var blir kvar med honom. För han öppnade en ny dörr och du gick igenom den. Han visade dig vägen, du följde honom. Han försvann. Men du hittade aldrig tillbaka till dit du en gång var. Dörren tillbaka var låst.