strawberrysthlm

Kylen tränger på, kryper in genom min tunna jacka. 20 minus-grader, ändå är jag klädd som om det vore en vårdag. Tårna har ingen känsel men ändå är det inte kylan inte märkbar för mig när jag går genom den mörka skogsvägen på väg hem. Snön faller tyst från himlen och jag hör steg från en annan människa någonstans i kvällen. Med blicken rakt fram går jag långsamt fram, beundrar de vita flingorna som faller mot mitt ansikte. Jag vet inte om det är smält snö eller tårar som rinner. Jag vet bara att jag aldrig känt mig så ensam. Aldrig har jag varit så långt ifrån dig som nu. Känner mig helt vilsen utan dig. Är inte säker på vad jag gör här utan dig nära mig. Snälla kom tillbaka.