Oh tell me now where was my fault in loving you with my whole heart?
- Kan du fatta att jag varit kär i det där svinet?
- Men snälla, glöm honom bara!
- Jag försöker. Men varje gång jag ser ett pendeltåg som åker mot hans håll undrar jag var han är. Varje morgon när jag väntar på bussen ser jag honom sitta bredvid mig på bänken. Varje gång jag hör någon åka skateboard vänder jag mig om snabbt för att se om det är han. Varje gång jag träffar någon som jag gillar och som faktiskt, otroligt nog kan gilla mig tillbaka, är det bara han jag har på hjärnan. Jag försöker att inte tänka på det. Men ju mer jag försöker glömma destå mer minns jag. Hur hårt jag än blundar ser jag ändå hans ögon framför mig, stirra rakt in i mina. För att komma över någonting måste man ta ett stort kliv över det och gå vidare. Men han är ingenting man bara kan gå över och låta ligga kvar på vägen. Han är överallt. Han finns i himlen, han finns i människorna runt omkring mig och han finns inte minst i mig själv. Hur fan kommer man över något sånt?
