Blogg listad på Bloggtoppen.se

You never were and you never will be mine

Jag önskar att jag inte tog allt på så stort allvar. Att jag bara kunde ta livet med en klackspark. Jag önskar att jag kunde släppa taget om människor. Istället grubblar jag. Övertänker allt. Jag blir galen på mig själv. Vill bara skrika och få ut hjärnspökerna ur mitt huvud. Jag kan aldrig se på och låta saker ske. Då förstör jag hellre allting. För många minnen för att glömma. För många inryck för att sluta tänka. För många önskningar för att hindra tårarna från att rinna. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0