strawberrysthlm

Det var ett halvår sedan jag såg dig för första gången. Ett halvår sedan jag tog din hand och skakade den, sa mitt namn och glömde bort ditt direkt. Jag kollade dig i dina ögon och du gav mig den där blicken som gör att jag sitter här, 6 månader senare, och skriver om dig. Den där blicken som får mig att känna mig fin, älskad och för den stunden bara din. Jag behöver den. Jag behöver dig. Det har gått så lång tid sen vi stod där i hallen. Fortfarande känner vi inte varandra. Jag vet ingenting om dig. Allt jag vet är att jag inte klarar mig utan dig. Så jag låter dig dissa mina sms. Låter dig utnyttja mig. För vet du vad? Jag älskar det. Jag älskar att en del av dig behöver mig ibland. Jag lyssnar inte på vad mina vänner säger, jag bryr mig inte om jag blir sårad. Bara så länge du finns där spelar ingenting annat någon roll.