strawberrysthlm

Jag kommer ihåg det som att det var igår. Den där kvällen då jag tappade all glädje. Den följde med dig på tåget hem. Det var nyårsafton och hela kvällen var planerad med dig inräknad. Jag hade i flera dagar drömt om vår nyårskyss, hur du skulle kolla in i mina ögon och säga till mig att "det är med dig jag vill vara". Men det blev inte riktigt så. Det blev inte alls så. För du vände. Och lämnade mig i snön. Jag såg dig i slutet av tunneln. Du hade dina händer i jackfickorna och du såg att jag tittade på dig. Du sa nått till dina vänner och bytte sedan riktning. Mot tåget, iväg från mig. Utan ett ord såg jag dig lämna mig. Alldeles nyss hade vi gått bredvid varandra och pratat. Under luvan hade jag sneglat på dig, sett vid vid min sida. Nu var du på väg till en annan fest. Festen jag skulle till dög inte. Jag dög inte. Vad gjorde jag för fel? Jag fortsatte gå ensam. Stirrade bara rakt fram med en tom blick. Mina vänner pratade med mig, jag svarade inte. Bara svalde. Hela kvällen satt jag på en sängkant och väntade på att du skulle höra av dig. Det gjorde du aldrig.