strawberrysthlm

Jag försöker springa ifrån henne. Försöker bli av med den idiot som följer efter. När jag vänder mig om ser jag inga spår av henne. Så jag stannar upp för att ta luft. Men då känner jag igen hennes andetag som bryter tystnaden. Hon är här igen. Jag drar i mitt hår så att hon ska känna smärtan hon förtjänar, gråter salta tårar så att hon ska känna smaken av hatet jag känner för henne. Jag skriker högt i hopp om att hon ska bli rädd och gömma sig och aldrig mer hitta tillbaka. Men på något sätt klamrar hon alltid sig fast på min spegelbild och i min skugga.