Det är över nu, men jag kommer ihåg alla stunder med dig
Ett telefonsamtal och så var det klart. Det jag undrat, det jag hoppats, det jag önskat, det jag fruktat. Allt samlat i ett enda kort svar på en väldigt enkel fråga.
- Det är väl rätt uppenbart att jag gillar dig och vill träffa dig. Men du är bara så förvirrande. Nu vet du i alla fall vad jag vill så... vad vill du?
Tystnad i några sekunder. Den där tystnaden som är allt annat än tystnad i huvudet. Det där hemska surret av tankar får benen att börja skaka. Mina händer har frusit fast vid telefonen. Ändå är det inte den låga temperaturen som får mig att känna såhär. Svaret jag väntat på i ett halvår får jag sedan.
- Jag vill nog inte så mycket.
Jag trycker av samtalet. Står och tittar rakt ut över en tom fotbollsplan. Hör basen från musiken inifrån. Känner ingenting i några sekunder, jag bara finns. Sedan förstår jag vad som precis hänt. Allting kommer fortsätta precis som det är nu. Imorgon kommer barnen fylla den nu öde gräsplanen med skratt och rop. Allt kommer vara som vanligt. Trots att livet nyss vänts upp och ner för mig. Ett telefonsatal på 4 minuter och 1 sekund har skakat om min värld.
