strawberrysthlm

Man inser nog inte hur mycket man faktiskt älskar en människa förrän man håller på att förlora den. Som att man inte förstår hur högt upp ovanför marken man verkligen är förrän man faller. Därför förstod jag den där kvällen då du aldrig hörde av dig som du lovat att göra, att det hänt någonting med mig, Du hade hänt mig. Från den stunden hade jag bara en enkel önskan. Jag ville bara vara nära dig. En önskan jag senare insett var långt ifrån enkel. Den kvällen insåg jag att allt skulle förändras. Att allt redan förändrats men att det tagit ett tag för mig att inse det.

Så sitter jag nu ett halvår senare i mitt rum och funderar på hur livet hade sett ut som jag aldrig träffat dig. Om inte ditt tåg nått fram till mig den kvällen. Livet hade varit mycket lättare, det är klart. Men trots allt som hänt ångrar jag ingenting. Trots alla besvikelser, trots alla tårar du låtit rinna men aldrig torkat, ångrar jag det inte för en sekund. Så som du fått mig att känna när du rört mig, när du kysst mig, när du kollat djup i mina ögon, gör det värt allt. Och jag skulle göra om det hundra gånger om jag kunde.