Kan vi inte vara nära bara en minut
Trots att jag lyckats intala mig själv att jag är okej kan jag inte glömma. Även fast jag blundar hårt kan jag inte sluta se det framför mig. Och jag önskar att du minns det med.
Det var en kall kväll på en balkong. Vi stod helt tysta och höll om varandra. Mitt huvud lutade mot ditt bröst. På något sätt kände jag på mig att det snart skulle ta slut. Någonting i ditt sätt att hålla om mig sa att du var rädd, att du aldrig skulle våga. Det var som att jag visste att vinden som svepte över oss aldrig skulle stanna kvar. Den skulle åka förbi och glömma oss.
Kommentarer
Trackback
