They knew better, still you said forever
Part 3
Och så fortsatte den hösten och vintern. Vässade skolpennor byttes ut mot glödande cigaretter. Tidigt inställda väckarklockor byttes ut mot nattbussar och lydiga hemkoster blev till vinglande övernattningar. Aldrig hade en vinter sett så mycket snö. I höga klackskor gick vi längst istäckta vägar, följde spåren ner till syndernas dunkla gränder. Orken fanns inte där till att vara duktig och snäll. Vi var trötta på att dricka tills det snurrade. Vi fortsatte istället tills de oförglömliga nätterna blev suddiga minnen. Försöken att bedöva känslorna var förgäves och någonstans mitt upp i alla fyllestrul och alla meningslösa främligar insåg jag att för mig fanns det bara en människa jag tänkte på under nattbussens långa tur hem.
Det var nyår och 2010 skulle bli 2011. För första gången i mitt liv blev nyårskyssen den viktgaste händelsen på hela kvällen. Så jag bjöd dig. Och till min stora lycka skulle jag få vara med dig. Vi skulle stå mitt bland snöflingorna och kyssas under stjärnorna. På en tågstation någonstans där vi aldrig varit förr gömde jag min nyköpta nyårsklänning bakom en snötäckt kappa. Men vad som skulle blivit den bästa kvällen i mitt liv visade sig bli en besvikelse när du vände om på vägen. En kram och sedan var du borta.
Så många slag jag tog emot och ändå... ändå ställde jag mig upp varje gång bara för att invänta nästa magsopa. Aldrig lärde jag mig av misstagen. Varje gång jag ställde mig upp bad jag om en förändring men den kom aldrig. Mina vänner sa åt mig, alla varnade mig. Men jag lyssnade inte. För du hade lovat. Dina kyssar var mitt löfte, dina ord min sanning.
Och så fortsatte den hösten och vintern. Vässade skolpennor byttes ut mot glödande cigaretter. Tidigt inställda väckarklockor byttes ut mot nattbussar och lydiga hemkoster blev till vinglande övernattningar. Aldrig hade en vinter sett så mycket snö. I höga klackskor gick vi längst istäckta vägar, följde spåren ner till syndernas dunkla gränder. Orken fanns inte där till att vara duktig och snäll. Vi var trötta på att dricka tills det snurrade. Vi fortsatte istället tills de oförglömliga nätterna blev suddiga minnen. Försöken att bedöva känslorna var förgäves och någonstans mitt upp i alla fyllestrul och alla meningslösa främligar insåg jag att för mig fanns det bara en människa jag tänkte på under nattbussens långa tur hem.
Det var nyår och 2010 skulle bli 2011. För första gången i mitt liv blev nyårskyssen den viktgaste händelsen på hela kvällen. Så jag bjöd dig. Och till min stora lycka skulle jag få vara med dig. Vi skulle stå mitt bland snöflingorna och kyssas under stjärnorna. På en tågstation någonstans där vi aldrig varit förr gömde jag min nyköpta nyårsklänning bakom en snötäckt kappa. Men vad som skulle blivit den bästa kvällen i mitt liv visade sig bli en besvikelse när du vände om på vägen. En kram och sedan var du borta.
Så många slag jag tog emot och ändå... ändå ställde jag mig upp varje gång bara för att invänta nästa magsopa. Aldrig lärde jag mig av misstagen. Varje gång jag ställde mig upp bad jag om en förändring men den kom aldrig. Mina vänner sa åt mig, alla varnade mig. Men jag lyssnade inte. För du hade lovat. Dina kyssar var mitt löfte, dina ord min sanning.
Kommentarer
Trackback
