Birds go flying at the speed of sound, to show you how it all began
Varje dag passerar jag tusentals människor. Tomma själar på väg till ingenstans. Ingen av dem säger mig någonting. De bara existerar. Jag skakar hand med nya människor varje helg men kommer aldrig ihåg deras namn. För mig är de som statister i någonting jag kallar mitt liv. De hamnar bland eftertexterna som passerar så fort att ingen hinner läsa dem. Men ibland träffar man någon som blir undermeningen i hela sagan. Som långt efter sin medverkan finns med i ens tankar och alltid finns med någonstans mellan raderna, mellan replikerna. Och just denna människa var en av de som en gång bara passerade. En av de jag en gång skakade hand med och sedan glömde bort namnet på. Kunde inte någon bara stannat filmen där? I hallen då våra namn byttes, under en tid när ingen lyssnade och ingen mindes. Istället för att bara bli en scen under en annars ganska meningslös, utdragen komedi blev du huvudrollen i en kärleksfilm utan slut, där du förtjänade en nominerades för rollen du spelade.
