strawberrysthlm

Part 1

Jag sitter på altanen och hör musik komma från någonstans långt bort. I handen håller jag en glödande cigarett. Jag hör filtrer spraka när jag tar ett bloss. Röken åker ut genom en tung utandning. För ett år sedan hatade jag den här tjejen. Något fick mig att sluta hålla hårt på moralen. Jag insåg att ingen egentligen bryr sig förutom jag. Och jag slutade bry mig. Under några inlägg tänkte jag ägna mig åt att förklara för dig och för mig själv hur jag kom hit. Varför det blev såhär. Så vi backar bandet. Vi trycker få rewind-knappen och stannar vid hösten 2010.

Den 16:e oktober. En tid då ingen ville nåt. Precis när vi trycker på play är vi i en trappuppgång. Jag går först. Trappstegen känns lätta under mina fötter. Jag öppnar dörren till lägenheten och hör musiken dåna. Vi tar av oss skorna i hallen och går sedan åt olika håll. Kanske var det sättet du kollade på mig under den kvällen som fått mig att fastna där. Helt plösligt var din hand på mitt ben. Och du fick mig att känna något jag aldrig förr känt. Det var som att hela världen var samlad i mig. Att du och jag stod på toppen.

I efterhand vet jag att det var precis det vi gjorde just där och då. För jag har fallit den långa biten ner. Jag om någon vet hur högt upp vi var.