strawberrysthlm

Part 2

Jag har i många år hört hur folk säger att kärlek gör en blind. Och nu har jag insett att det verkligen är så. Du var inte anledningen till varför jag gick upp på morgonen. Du var anledningen till varför jag somnade med tårar på kudden. Du var inte den som fanns där när jag behövde någon. Du var den som gjorde att jag behövde någon där. Klart jag kunde se de svarta märkena efter mascara på örngottet. Men jag lät leendena du vissa nätter fick mig att somna med överglänsa allt det där. På något magiskt vis gjorde du det värt det, 100 gånger om.

Efter den där gången hade jag ditt nummer och du hade mitt. Det blev onsdag och dags för lillördag. Så ännu en gång var jag i lägenheten och shottade vodka, kände basen i kroppen och skrattade tillsammans med mina vänner. Men någonting var annorlunda. Det var inte som förr och någonting saknades. Jag fick ett meddelande från dig där du sa att du inte skulle komma. Besvikelsen som sköljde över mig gjorde mig rädd. Jag kände dig inte, ändå kändes det som att jag inte skulle överleva den där natten utan dig. Så på en trästol i samma kök som vi varit i tillsammans för några dagar sen stod jag då och försökte släppa dig genom att dricka mer. Det funkade inte så bra. För efter ett tag insåg jag att jag var alldeles för full och du var fortfarande inte där.