Blogg listad på Bloggtoppen.se

trots det timglas som sliter i oss ska vi hitta en plats ändå

det första av oss jag minns är att jag ligger i hans säng
jag har som så många gånger förr hoppat av nattbussen vid centralen och sprungit på hans istället
gått den kalla vägen hem till hans hus
varit under det där täcket som känns så tryggt men blir tungt så fort han somnat
och så ringer du mig på morgonen
trots att vi inte känner varandra väl säger du de finaste ord jag någonsin hört
att jag inte borde vara där och borde vara med någon bättre
och därför kommer ingen någonsin att kunna mäta sig mot dig
för du fick mig att resa mig från den där sängen
och sedan dess har jag aldrig kommit tillbaka dit
sedan dess har det bara funnits du

Trackback
RSS 2.0