Livet utan dig

Att leva med dig gav mig en klump i magen
Att se in i dina ögon gjorde så ont
Jag kände inte det du kände
Kunde inte se det du såg
Men att leva utan dig gör ännu ondare
Hur kan det vara så?

Are you dead like me

Snälla be om ursäkt

Genom ångorna

Gengom röken

Be om förlåtlse

för allt du inte visste att du gjorde

För allt du antog

För den gången du sa orden men aldrig menade dem

Be om förlåtelse för alla böner du aldrig ville komma sanna

Jag ber om ursäkt för alla ursäkter jag aldrig menade

Inget fattas som dig

Inget var någonsin bara ditt

Allt var ett perfekt kaos

Varje timme är densamma, varenda jävla dag

 


en början

vi går längst gatorna sådär långsamt som man bara går när man är nykär och inte riktigt bryr sig om att gå någonstans alls

Max

Helt plötsligt blev det tyst
Utan förvarning förblev min skärm svart
Efter 5 glas vin tog jag bort ditt nummer
Raderade alla bevis på din existens i min telefon
Gråtandes tände jag en cigarett och började gå hem
I en busskur förblev jag sittande i en timme med mascaratårar rinnandes ner från kinderna
Jag undrar bara vad jag gjorde för fel, varför det blev så här
Var jag alldeles för framåt?
Skrämde jag bort dig?
Gillade du mig mer än du trott att du skulle göra?
Eller ljög du bara från första stund?
 
 

scener ur någonting vi för stunden kan kalla kärlek

hand i hand i taxin hem
utkiksplatsen där du vände mig mot dig och kysste mig för första gången
utanför matbutiken där du sprang ifatt mig för att bjuda ut mig
ditt blonda hår mellan mina fingrar
ljudet av dina ringar mot sängkarmen
ditt leende när jag säger någonting du aldrig tänkt på förr
smaken av pepparmint varje gång du kysser mig
doften av din parfym på mina lakan
tofsen runt din handled som jag alltid snör runt mina fingrar
mina kalla händer i dina varma på vägen hem
din kropp mot min kropp under täcket
sättet du säger mitt namn på
sättet du försöker säga mitt namn på svenska på
du väntandes utanför min port när du inte vågar gå rakt in
dina skor i min säng trots att du vet att jag hatar det
den där gången vi lyssnade på isländsk musik i min säng och du hade ditt huvud i mitt knä
din dåliga musiksmak som jag alltid låtsas gilla
när jag frågade dig vad du tänker på och du svarade 
"you, it's always you"
 
 
 
 
 
 

.

där står du på andra sidan baren med ett leende som lyser upp hela min värld
och här sitter jag på en pall och tänker att så som du kollar på mig vill jag alltid att någon ska kolla på mig
jag vill bara föralltid leva i de där stunderna
att få stanna i ett utbyte av blickar som varar i några sekunder eller kanske en livstid
det enda jag vet är att det där är så nära magi man kan komma
det kommer aldrig finnas ett rus lika odödligt
 
 
 
 
 
 

om en tid som aldrig fanns

jag blundar
och så är jag där igen
du har min filt runt om dig
jag hinner bara vända hörnet innan jag ser dig
vi ler mot varandra som att vi redan vet
jag lutar mig fram och rör dina läppar
jag lovar att ingen annan känt något sådant förr
och du sveper filten om mig
och sedan dess finns bara det


den där männsikan som aldrig bara är en vän

jag menade det när jag sa att jag saknar dig
av hela mitt hjärta saknar jag att hålla din hand på en uteservering någonstans och prata om hur vi har haft det senast sist vi sågs
och av hela mitt hjärta ber jag om ursäkt ifall de där handhållningarna för dig betytt någonting mer
nu sitter jag utanför min port och jag gav dig 5 minuter att ringa mig efter att jag skickat mitt telefonnummer
men du ringde aldrig
och nu har det gått en timme
du kommer aldrig ringa
du kommer aldrig mer vilja hålla min hand
för ingen av oss är så naiva längre
att vi någonsin kommer tro att våra händer inte värmer varandra mer än vi trodde
och av hela mitt hjärta önskar jag att vi någonsin kan mötas igen och hitta varandras händer


trots det timglas som sliter i oss ska vi hitta en plats ändå

det första av oss jag minns är att jag ligger i hans säng
jag har som så många gånger förr hoppat av nattbussen vid centralen och sprungit på hans istället
gått den kalla vägen hem till hans hus
varit under det där täcket som känns så tryggt men blir tungt så fort han somnat
och så ringer du mig på morgonen
trots att vi inte känner varandra väl säger du de finaste ord jag någonsin hört
att jag inte borde vara där och borde vara med någon bättre
och därför kommer ingen någonsin att kunna mäta sig mot dig
för du fick mig att resa mig från den där sängen
och sedan dess har jag aldrig kommit tillbaka dit
sedan dess har det bara funnits du


You're the only one that knows

jag hör musiken tystna
jag märker hur stället börjar tömmas på folk
jag ser dig stå sär mitt på dansgolvet
och lykke li sjunger
tell me when you hear my silence,
there's a possibility I wouldn't know


there is no time for us

snart åker jag tusentals mil från detta land
då kommer vi inte längre kunna ses någonstans och i onyktert tillstånd och prata om allt och ingenting
jag kommer vara så långt bort från dig att det knappt kommer att kännas som att jag finns
fast det kanske redan känns så för dig?
snart kommer jag inte bara lämna Stockholm utan även hoppet på att du står utanför min dörr en kväll
snart kan du åka förbi min station och veta att det inte spelar någon roll hur mycket du knackar
snar är jag är inte längre kvar


it hurts with every heartbeat

det som gör mest ont är att det fortfarande gör ont
långt efter att det borde ha slutat kännas
det gör ont med varje hjärtslag
och kommer inte att sluta kännas förrän hjärtat slutat slå


jag bara saknar dig

jag sitter återigen på tåget hem och lyssnar på den där låten du spelade för mig när jag satt i din säng och var lycklig
och jag undrar om jag någonsin kommer att sluta söka efter den känslan
undrar om jag kommer att sluta titta efter dig överallt jag går
undrar om jag kommer sluta se dig i syne gå där längst vägen vid bensinmacken
jag har börjat hata allt som har med dig att göra
berättar för mina vänner att jag inte ser vad jag såg
berättar att den där nya är någon som inte krävde det jag ville ha
men jag kan inte sluta lyssna på den där jävla låten
kan inte sluta hoppas
kan inte sluta sakna


this could be the end

när ingen annan kollar så kan vi titta varandra rakt in i ögonen
och så fort våra blickar möts fylls vi av allt den andra vet,
allt vi aldrig hann berätta
men sen reser du dig upp och vill leta efter henne
och jag sätter dig ner för att säga förlåt
inte för att jag verkligen vill men för att bara få dig att stanna
för att få dig att förstå
men så fort du satt dig ner igen och som så många gånger förr rymmer från samtalen mellan oss
så minns jag varför du och jag aldrig blev ett vi
varför jag slutade kämpa
och varför jag inte orkade vara ensam i oss
du sprang ifrån allt som kändes
och jag försöker nu komma ifatt dig
för att få reda på varför du och jag aldrig blev


du bara får mig att hänga, hänga kvar

det bara exploderar när vi rör vid varandra
och jag pratade så nära din mun för att blunda och försöka minnas hur det kändes att vidröra dina läppar
och jag lutade mitt knä mot ditt ben för att få den där känslan igen
och jag bara kände att ingenting finns eller fanns där från din sida
och jag exploderar innombords


RSS 2.0